.

Jag vill så gärna berätta om min helg som var väldigt lugn men ändå väldigt bra, jag vill berätta om baskern och vinet. Jag vill berätta om en pratstund som varade i 5 timmar, non-stop! då den 6 timmen bestod av skratt och sång. Jag vill berätta om Costa rica och två mysiga familjemiddagar.
Jag vill så mycket.

Men mitt humör är helt borta, jag är nog världens känsligaste person. Jag tror att det är vetenskapligt bevisat. Det finns nog ingen människa som gråter så mycket som jag gör. För jag gör det varenda jävla dag... Jag gör det för att jag är så ledsen över att folk tror att jag vill dom illa, över att folk är oförskämda och egoistiska. Över att dom som jag älskar allra mest missförstår så ofta. Jag vill aldrig göra någon illa, och jag gråter för att jag är rädd att jag ska göra det. För att jag ska bli mer jämställd med resten av världen så måste antingen alla bli lite mer som jag eller jag bli lite mer som alla andra. Det andra förslaget kanske låter lättast, men jag lovar att det aldrig kommer inträffa. Jag kommer aldrig sluta bry mig om han som var en idiot och mobbade folk, jag kommer aldrig sluta tycka synd gubben som bara klagar och svär åt folk. Och det är för att jag inte förstår hur man kan vilja faktiskt göra så mot någon och att det måste vara något fel på personen som är otrevlig eftersom att det inte finns någon i hela världen som vill stöta på någon sån, och hur kan man då vilja vara det själv? .. Jag kan inte önska någon något illa, aldrig säga nej när någon nehöver något. Aldrig någonsin. Jag antar att det låter rätt bra? Men det tär på mig för att mitt liv består av alla andras och att jag faktiskt inte ens vet vad jag själv gör i mitt egna liv...

Herregud vad jag är förvirrad.

Jag hade iaf en väldigt bra helg och jag bryr mig väldigt mycket om folk. Nu ska jag försöka sova. Och imorgon ska jag försöka göra något bra för mig själv och försöka vara lite gladare, för det här är inte alls roligt..
Sovgott!