Venezuela
solen skiner fortfarande med sina starkaste strålar och jag börjar fundera på om detta på ett vis kan vara det mest ultimata livet.
Jag har ca 1 min till jobbet, 30 sek till träningslokalen, 15 sek till kaptenen och swimmingpoolen är just utanför mitt hyttfönster. På detta sätt är det ju sjukt skönt. Det jag saknar är ju mina vänner förstås och min fina lägenhet. Och min snuff. Så det ultimata livet kanske inte är något för mig. Jag skulle inte klarar av att vara här ute på båten i 9 månader som fillipinarna är.
Jag jobbar med en kille som heter Botio i köket. Han är 28 år och har 9 månaders kontrakt med Laurine. Han jobber varje dag mån-sön från klockan 6-13 och sen börjar han vid 15 och slutar vid 1730. Så jobbar han varje dag i nio månader. Sen kankse han kan pka hem i en vecka, och sen tillbaka.
I mina ögon är fillipinare tamigfan hjältar. varje månad skickar dom hem nästintill hela lönen till sina familjer i Manila. Dom bor i samma hus med hela släkten förmodligen hela livet.
Kocken höll på att få en hjärtattack när jag berättade att jag bodde ensam i lägenhet som min pappa betalade 4000 svenska kronor för i månaden.. Oh good lord ^^.
Igår hade vi en massa övningar under eftermiddagen, bla en vrandöving då cheif injenier (stavning?) planterade ut en "brand" i båten så att brandlarmet helt plötsligt gick av. Haha panik enligt mig men alla andra var rätt sansade. Sjukt kul, fick gå ner i maskinrummet och göra en massa saker som man måste göra det tillfällen saker som detta verkligen händer.
Jag börjar verkligen komma in i gänget nu och är riktigt glad för det. Filipinarna är sjukt roliga och jag har även blivit polare med mexarna ombord :). Man kan säga att vi är som en familj nu och jag tycker om alla väldigt mycket redan.
Nästa vecka går vi över ekvatorn och då händer det mycket ombord. Jag som inte gått över ekvatorn innan måste därmed döpas och utsättas för en massa hemska saker, tex gå med förbunda ögon och göra sjuka saker och det slutar förmodligen med att jag blir kastad i poolen. Men sen får jag mitt sjömans certifikat och mitt sjönamn! Det ser jag fram emot :).
Vad det gäller köket så går det helt okej. jag jobbar 7-9 timmar om dagen och försöker hinna med så mycket som möjligt efter det. Hade avrt underbart att vara ledig någon dag snart och bara relaxa, fast det gör jag rätt mycket det med ^^.
Jag har så mycket att säga men jag antar att jag får lugna mig lite nu. Jag tar resten nästa gång.
Kan bara tillägga att vi ligger till ankars i venezuela och väntar på att få komma in i hamnen. Det är 33 grader ute och chiefen ligger i hängmattan! Nu ska jag sola lite innan jag hoppar ner i köket igen :)
Bilder kommer!
Kram*
Jag har ca 1 min till jobbet, 30 sek till träningslokalen, 15 sek till kaptenen och swimmingpoolen är just utanför mitt hyttfönster. På detta sätt är det ju sjukt skönt. Det jag saknar är ju mina vänner förstås och min fina lägenhet. Och min snuff. Så det ultimata livet kanske inte är något för mig. Jag skulle inte klarar av att vara här ute på båten i 9 månader som fillipinarna är.
Jag jobbar med en kille som heter Botio i köket. Han är 28 år och har 9 månaders kontrakt med Laurine. Han jobber varje dag mån-sön från klockan 6-13 och sen börjar han vid 15 och slutar vid 1730. Så jobbar han varje dag i nio månader. Sen kankse han kan pka hem i en vecka, och sen tillbaka.
I mina ögon är fillipinare tamigfan hjältar. varje månad skickar dom hem nästintill hela lönen till sina familjer i Manila. Dom bor i samma hus med hela släkten förmodligen hela livet.
Kocken höll på att få en hjärtattack när jag berättade att jag bodde ensam i lägenhet som min pappa betalade 4000 svenska kronor för i månaden.. Oh good lord ^^.
Igår hade vi en massa övningar under eftermiddagen, bla en vrandöving då cheif injenier (stavning?) planterade ut en "brand" i båten så att brandlarmet helt plötsligt gick av. Haha panik enligt mig men alla andra var rätt sansade. Sjukt kul, fick gå ner i maskinrummet och göra en massa saker som man måste göra det tillfällen saker som detta verkligen händer.
Jag börjar verkligen komma in i gänget nu och är riktigt glad för det. Filipinarna är sjukt roliga och jag har även blivit polare med mexarna ombord :). Man kan säga att vi är som en familj nu och jag tycker om alla väldigt mycket redan.
Nästa vecka går vi över ekvatorn och då händer det mycket ombord. Jag som inte gått över ekvatorn innan måste därmed döpas och utsättas för en massa hemska saker, tex gå med förbunda ögon och göra sjuka saker och det slutar förmodligen med att jag blir kastad i poolen. Men sen får jag mitt sjömans certifikat och mitt sjönamn! Det ser jag fram emot :).
Vad det gäller köket så går det helt okej. jag jobbar 7-9 timmar om dagen och försöker hinna med så mycket som möjligt efter det. Hade avrt underbart att vara ledig någon dag snart och bara relaxa, fast det gör jag rätt mycket det med ^^.
Jag har så mycket att säga men jag antar att jag får lugna mig lite nu. Jag tar resten nästa gång.
Kan bara tillägga att vi ligger till ankars i venezuela och väntar på att få komma in i hamnen. Det är 33 grader ute och chiefen ligger i hängmattan! Nu ska jag sola lite innan jag hoppar ner i köket igen :)
Bilder kommer!
Kram*
Kommentarer
Postat av: Sofie
Omg, du låter som en riktig pirat med de där ekvator-ritualerna! Dock tror jag att jag kommer ha svårt för att komma ihåg ditt nya namn, så bli inte arg på mig om jag råkar kalla dig Lilian ett bra tag framöver ;D.
Trackback
