.

Syrien, breivik och fucking twitter?!

Jag har så många frågetecken i huvudet just nu. Varför dödar alla varandra i Syrien? 260 döda?! Tänk om vi skulle bomba och kasta granater hejvillt i Kalmar bara för att vi vill att folk ska göra som vi säger eller höra på vad vi vill. Jag VILL ha dina skor! "Ta av dig dom annars bombar jag dig." nu kanske det inte handlar om just skor i Syrien. Men vad är man egentligen villig att göra bara för att få det som man vill? Hur glad är man sen om det blir som man vill fast anledningen till det är att alla är döda så det finns ingen som kan säga emot.

Och what about Anders.. Får liksom tillbaka alla dom där fruktansvärda känslorna jag hade för några månader sen. Jag hade just slutat jobbet och hörde dom andra tjejerna prata om att någon hade "skuttat" folk hejvilt. Jag fattade ingenting då norskan var alldeles för snabbpratad. Jag gick istället ovetandes hem den fina biten längs vattnet och tittade på lyxbåtarna som rullade in i hamnen. När jag kom hem till den tomma lägenheten som vart lika liten (eller stor) som Sofies Walk in closet så satte jag mig på den fula röda soffan och åt några brända fiskpinnar med bea. Jag satte igång datorn och gick in på aftonbladet. Då kom det som en bomb. Anders breivik, seriemördaren .. Jag förstår förmodligen lika lite som alla andra gör i detta fallet. Han är obeskrivlig, och han är ingen människa, han är ett monster. Detta är ännu ett fall där man bara kan titta rakt ut i tomma intet i timmar och bara försöka fundera över vad fan som gick snett i hans huvud. Vad i helvete kan hända som får allt att gå så jävla snett?! Jag finner verkligen inte ett enda ord.

Över till något helt annat. Twitter.. Alla twittrar nu och pratar om det och skriver om det och jag fattar ingenting . "Det är så kul och så himla enkelt". Varför fattar inte jag?! Gamla tanter twittrar ju tom? Jag fattar ingenting..

Nu ska jag göra något jag förstår mig på. Jag ska äta fisksoppa och titta på det nya fina Grey avsnittet som kommit ut. Känns så bra.